Sköterskan ringde mig igår för att stämma av hur jag mådde och kolla ifall jag känt av cystan. Då jag inte känt något över huvudtaget blev hon förvånad och orolig. Blev därför inbokad på återkontroll idag för att se över så att cystan inte hade växt.
Väl där såg de att cystan inte hade växt, toppen tänkte jag! Däremot såg min läkare att de måste ha mätt fel förra gången då min slemhinna inte var så tjock som de trodde. Slemhinnan låg enbart på 4-5mm och detta var väldigt förbryllande då normalt växer slemhinnan med 0,5mm per dag men tydligen har inte min växt något över huvudtaget.
Med tanke på detta kände vår läkare att de inte kunde göra mer för oss på kliniken?!?!?! Utan nästa steg är IVF där de kan ge oss den kunskapen och behandlingen som vi behöver.
Nästa steg för oss är att invänta mensen, sen ta blodprov som kommer att skickas vidare till IVF kliniken. Sen trodde de att det skulle ta ca 3 månader innan vi får komma på ett möte, efter det ytterligare 3 månader innan vi får påbörja en behandling för ivf.
Väl i bilen efter mötet började jag storbölja, detta beskedet knäckte mig helt! Jag hade förväntat mig att vi iallafall skulle ha några månader till av hormonellstimulering innan de "skuffade" oss vidare till IVF. Men tydligen blev det inte så som vi hade tänkt......
Detta besked knäckte inte bara mig utan Mr också! Många tårar från båda våra håll och så mycket andra frågor och tankar som dyker upp.
Kommer vi någonsin få barn? Kanske ska vi se oss om efter andra alternativ? Familjehem, adoption, gifta oss eller få ett andra utlåtande från en annan klinik.
Vilket som så kommer vi att ställas på kö för ivf nu och det känns inget vidare. Vår plan var att vi aldrig skulle behöva gå så här långt för att få barn men nu slå verkligheten oss som en käftsmäll.
Fan också!