Helg, det är äntligen fredag och helgen är inom räckhåll.
Ikväll ska vi fira min pappa som fyller 65 genom att gå ut och äta och bowla. Hela familjen ska med så vi blir 20 personer som stökar och stoja i kväll. Ska bli kul att träffa alla, att mysa med barnen och skoja med mina systrar och svågrar.
Förutom detta så måste jag jobba i helgen och de känns faktiskt helt okej. Har rätt mycket på jobbet just nu och behöver arbeta igenom lite innan måndag. Rätt bra att ha annat att tänka på för nu börjar det närma sig.
Mensen borde komma inom 5-9 dagar, spännande för det betyder att den kan komma när som under hela nästa vecka... IHHHHH
Jag tror aldrig att jag har längtat efter mensen så mycket som jag gör nu. Precis som när vi räknar ner till BIM ( beräknad icke mens, alltså när vi vill att mensen inte ska komma) så börjar jag analysera min kropp och verkligen verkligen verkligen känna efter. Ibland får jag lite smärtor i tjejmagen och hoppas verkligen hoppas att mensen börjar tillkänna ge sig. Och denna månaden är jag inte själv med att tänka och vänta på att mensen ska komma. Även Mr verkar vänta och längta efter den som jag, om jag råkar säga att jag har ont i magen slänger han snabbt ur sig " mensen som är på g kanske?" och jag brukar svarar " vet inte, kan lika gärna vara en fis på tvären som surrar runt i tarmarna". Men egentligen hoppas jag, det är faktiskt två olika typer av hopp.
Det första är alltid och kommer alltid vara att vi blivit gravida, men det andra är att mensen är på g.
Det är en konstig känsla att hoppas två saker som egentligen talar i mot varandra, den ena kommer göra mig super duper lycklig och den andra ska egentligen göra mig ledsen.
Men så känner jag inte just nu, den andra känns kanske inte lika kul men den känns så otroligt spännande och rolig också.
Sjukt eller hur, och ja de är en konstig känsla. Förvirrande för mig själv flera gånger och speciellt vid de tillfällen då tjejmagen spökar. En sekunden så tänker jag -"tänk så har det tagit sig" och andra sekunden så -"eller kanske mensen är på g, YEAY".
Men tiden får väl utvisa vilket av dem de är, men jag satsar på mensen för de är en chans på miljonen att vi skulle blivit gravida av oss själva.
skriven
Hej, jag igen. Har skrivit mitt namn nu så att det ska bli lite lättare för dig:) Jag hade det precis som du förra månaden innan mensen. Jag var 95 % säker att jag blivit gravid och det pirrade inombords och jag gick och kände mig så busig som inte sa något till min sambo. Tänkte överraska honom att vara en sån där lycklig som lyckades innan ivf:en som man läser om ibland. Kände samma symptom som när jag var gravid. Men det var ju ingenting där tyvärr. Hoppas på annat för dig!! :)
Här är det kämpigt, två ultraljud gjorda och bara 4 äggblåsor. Äggplock på tisdag, försöker tänka positivt och hoppas att fler ägg hinner växa till sig men det svårt ibland. Usch usch, denna ständiga oro!