Från 2 till 3 & 4

 

Vi kommer aldrig bli med barn.....den ångesten, den känslan som bara ligger och gror och gror, drar verkigen ner mig. Jag önskar jag kunde släppa tanken men den ligger där i baggrunden och retar mig. 

Även om jag vet att vi har andra alternativ så som adoption och familjehem så ligger det som en klump i halsen på mig att vi kanske inte kommer få barn genom att vi blir gravida. 
Innan har jag inte varit så inställd på att bli gravid på "vanlig" väg utan kännt att det är helt okej om vi adopterar eller tar familjehemsbarn. Det viktiga är inte att bära barnet själv osv..... 

Visst jag känner så fortforandre men nu står jag mer inför den där känslan av misslyckande, eller uppgivenheten eller ja jag kan inte riktigt sätta ord på känslan. Men det är som en klump i halsen, det är nästan som om jag har mer eller mindre insätt eller bestämt mig för att de här med ivf inte kommer funka. 

 

Det kanske är en försvarsmekanism för att skydda mig själv mot besvikelsen eller jag vet inte men ja... de känns som bajs. 

Idag har hopper runnit av mig och det svider i hjärtat så idag får jag skapa min egna solsken och bli glad. Det är ju trots allt snart helg och underbar snö utanför. 

 

Se livet från den ljusa sidan och vara glad för det jag faktiskt har - Livet.