Idag fick vi barnbesked från ett par nära vänner, sååååå otroligt glad för deras skull.
Hoppade omkring av lycka när hon berättade för mig och ville veta varje minsta detalj om hur hon fick reda på det, hur mannen reagerade, hur hon mår osv.
Jag hade faktiskt misstänkt det ett litet tag men tänkte att jag låter henne berätta själv.
Förstår att hon var nervös över att berätta för mig just för hur jag skulle reagera. Var nog en liten lättnad när hon såg hur otroligt glad jag blev för deras skull.
Och det är jag verkligen, att bli med barn är ett litet mirakel i min värld och varje sådan som blir till är en "blessing". Man ska då vara glad för alla som lyckas och fira med dem i deras glädje.
Visst det svider lite och gör lite ont, men det är bara för att jag blir avundsjuk. Vill med känna den blissen och sprudla av lycka.
Däremot skulle jag aldrig missunna dem detta, de förtjänar de här och jag blir lycklig av att få dela och vara med i deras blessing ❤️
Önskar bara att det är vår tur nästa gång....