Från 2 till 3 & 4

Ursäkta att det inte blir så mycket bloggande här men jag måste ju njuta av ledigheten ;) 

 

Nu har vi gått 10 fulla veckor och det känns otroligt roligt, 12 veckors målet är snart inom sikte lika så är KUB och inskrivningen som kommer ske när vi är 11+6 dagar. 

 

Läste nu i en app att magen kan börja synas.... tittar då ner på min egen och skrattar.... ja inte här iallafall! De känns mer som att magfettet har vandrat uppot och att min mage nu mera är en balong. Jag ser pluffsig ut och känner mig inte de minsta gravid utan mer....pluffsig. Känns som om jag gått upp massor i vikt fast att vågen visar tvärtom. Konstigt igentligen, men lite förståligt med tanke på att jag har hållt på att kräka en massa på sistone. 

 

Jag tycker de går lite upp och ner de där med hur jag mår och om jag mår illa eller spyr. Vissa dagar går de hur bra som helst, sen kommer där en lukt som inte 

riktigt funkar och då ulkar jag eller spyr. Det positiva är att jag inte tömt magsäcken på länge, utan nu kräker jag bara "lite" när de väl sker. 

Det är iallafall skönt att veta eller rättare sagt få en bekräftelse på att krabban lever i magen, fast att jag ibland undrar om jag inbillar mig allt. För tänk så är barnet dött i magen och jag har mått så här? Då måste de väl har varit inbillning eller? 

Men nu ska jag tänka positivt och fokusera på att allt är bra med krabban, har vi tur kanske vi får se en sprallig liten sak på skärmen om 12 dagar. Om 5 dagar ska jag lämna blodprov inför KUB-testet så att allt är i sin ordning innan vi kommer dit. 

Känner mig faktiskt rätt lugn inför testet, kanske lite kall men jag försöker tänka att första målet är att se att barnet lever. Sen vad som kommer efter det vet vi inte utan här är det okänd mark, vi får helt enkelt ta det som det kommer. Vi har börjat läsa på för att förstå vad för något man kan se under ett KUB-test och vad vissa saker innebär men mer än så kan vi inte göra. De är bara att vänta och se :) 

 

I vilket fall tycker jag att KUB-test borde vara valbara för alla, detta då man inte bara ser eller räknat ut sanolikheten om barnet har downsyndrom utan så mycket mer så som bland annat missbildningar och ärftliga medfödda sjukdommar.  Sen är inte undersökningen inriktad på mindre fel men de kan i bland upptäcka vissa så som gomspalt och avsaknaden av något finger eller tå.

Hur häftigt är inte det att de ser så mycker redan i vecka 12!

Just därför rekomenderar jag alla att gå på det, inte för att få fram sanolikheten om downsyndrom utan för att faktiskt få en djupare undersökning och se så allt ser okej ut. Och om inte ge föräldrarna en möjlighet att bearbeta, acceptera och ta ställning om det skulle vara något fel. 

 

För övrigt så hittar vi på massor under semestern, vi har haft nära vänner här hos oss som vi givet vis berättade den glada nyheten för. Svårt att dölja med tanke på att jag kräker titt som tätt ;) Vi tillsammans har du hittat på en del under dessa dagarna. Stranden, after beach, minigolf och grabbarna stack i väg på nattklubb. Vi töser höll oss hemma hehe. Sen så varit på stan och shoppat en hel del, självklart fick ju krabban något litet med. 

Denna gången blev det en body, ett par byxor, snuttefilt och en mössa från PoP ( Polarn O Pyret) samt en body, kofta och en pjamas från Åhlens. 

Sen så kunde inte min tjejkompis hålla sig utan även hon hade för det första med sig en present ner till Krabban och köpte en dreggis och ett par strumper på PoP som matchade allt det andra. 

Underbara männsika som verkligen gläds med oss fullt ut. 

 

Men idag tar vi det lugnt, känner att jag behöver vila mig efter allt stohej och det passade bra då det är en mulig dag. Men nu ska jag njuta vidare av semestern. Vi hörs!