Från 2 till 3 & 4

På så många nivåer känns allt annat mindre betydelsefullt. Hela min världsuppfattning har ändrat och min största fokus ligger i att uppskatta, njuta och bara frodas i den lycka som jag befinner mig i. 

Tove är om bara några dagar tre månader gammal! Tiden går så ofantligt fort och hon börjar bli en stor tjej nu! 

0-1månad

Verkligen spädbarnstiden, hon sov mycket , åt och bajsade. Låg otroligt mycket i famnen och myste. 

1-2 månader 

En liten tuffare tid, hon började med kvällsskrik. Hon skrek från kl 17/18 till 21/23. Och det fanns inget vi kunde göra. Hon var inte hungrig, hon hade ny blöja och inte ont i magen heller, nappen vägrade hon att ta när hon var så arg och bröstet var lönlöst. :/ konstigt nock är det som alla föräldrar säger, man kan sina barns skrik och vet varför de skriker. Så vi visste att det inte var något fel utan hon bara skrek för skrikandet skull. 

Här gjorde våra hjärtan så ont kan jag lova, vi försökte med allt och inget hjälpt. Bärselen från babybjörn var räddningen för min rygg kan jag lova. Det fanns kvällar när jag traskade runt med henne då tårarna bara rann från kinderna av smärta och då var denna bärselen guld värd! Men en dag så vände det och helt plötsligt slutade hon med kvällsskriket. Visst hon skrek lite då och då men inte på kvällen eller det här ihållande panikskriket som det var innan. 

Det började hända en hel del denna månaden, hon började le fokuserade mer och mer på oss. Började titta sig omkring och lyfta på nacken. 

Så otroligt häftigt att se vad för något nytt hon lärde sig från dag till dag. 

2-3 månader 

Så fort kvällsskrikandet slutade så började vi med läggningsrutin på henne, på så vis kunde både jag och Mr natta henne utan problem. 

Läggningsrutinen går ut på att mellan 18:30-19 byta blöja och sätta på Pjamas, badas om det behövs , sen flaskmatning i henne egna säng så hon kunde titta på mobilen hur den rörde sig ovan för och gå in i en matkoma till sömns. Självklart skulle napp och Lolli (snuttisdjuret) och nanefilten vara med. Vi ligger bredvid henne i sängen hela tiden tills vi ser att hon gått in i drömmarnas land.

Precis som andra föräldrar berättat när de kört in sina barn på rutiner så är det tre jobbiga dagar och då menar jag sviiiiiiin jobbiga dagar innan det vänder. 

Tre kvällar i rad skrek hon non-stop för att hon ville ju somna i min famn och helst sova på mig hela natten. Även om jag inte lämnade hennes sida utan låg bredvid henne och försökte lugna så var det fruktansvärt jobbigt för en själv, mamma hjärtat höll på att brista.  

Jag fick ta upp henne lugna henne sen lägga ner henne igen, till sist somnade hon. Men det tog 1,5h varje kväll de första tre kvällarna. Ens egna hjärta kändes dom om någon stuckit 1000 knivar i för att hon var så fruktansvärt ledsen men jag visste att om jag inte ger mig nu så kommer hon lära sig att somna själv och bli trygg i det. Jag finns ju här bredvid henne hela tiden ändå. 

På fjärde dagen körde vi samma rutin och efter 30 min somnade hon utan skrik! efter hon hade ätit gottade hon in sig i Lolli och sin nanefilt och somnande. Lyckan var otrolig, barn lär sig så snabbt! 

Så vi slog på babyvakten och hade vår första kväll där vi kunde kolla på film och bara vara vuxna. Egentid för oss. Vilket behövs så man inte glömmer varandra i den här nya lyckan över att vara föräldrar där vi lägger all vår fokus på lilla älsklingen. 

Läggningsrutinen är toppen och funkar utomordentligt bra. Hon blev så mycket säkrare i sig själv och efter en vecka så ville hon inte somna i famnen under dagen heller utan då ville hon somna själv med sina attiraljer (napp, Lolli och nanefilt) i vagnen eller vaggan. 

Visst det kommer dagar då hon är mer mammig och vill vara non-stop i min famn  vilket jag njuter av hehe 

En bättre bekräftelse på att man är älskad och behövd finns ju inte 😍 

Annars har det hänt så otroligt mycket denna månaden. Hon skrattar högt, ser otroligt mycket och är så nyfiken. Hon kelar med oss nu medvetet och smälter våra hjärtan. 

Hon har verkligen blivit en egen liten person och vi lär oss något nytt varje dag med vad hon gillar och inte gillar. 

Och varje sekund så njuter jag... 

Jag är så otroligt lycklig, detta är utan tvekan det bästa som hänt mig i hela mitt liv. 

Det var det här jag har längtat efter och vet ni vad, det är såååå mycket bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. 

Varje dag ser jag på detta lilla liv som växt i min mage och som jag nu har förmånen att spendera mina dagar med och glädjetårar rinner ner för mina kinder. 

Detta är mitt barn, jag är hennes mamma och kommer alltid att vara det. 

Jag är otroligt lyckligt lottad! 

Med detta inlägg vill jag säga TACK!  

Tack för att du har följt mig och läst om vår väg från två till tre familjemedlemmar. 

Tack för att du har stöttar mig bara genom att läsa och i vissa fall kommenterat. 

Tack för att du låtit mig berätta av mig och fått mig att lätta på ett blödande hjärta.

Tack inspirationen och känslan av samhörighet som du givit mig. 

Med detta sagt så kommer jag troligen inte att fortsätta blogga. Och jag kommer inte skapa en mamma-blogg heller utan nu kommer min fokus vara på den lyckan och skatt som jag har i min famn. 

Jag kommer låta bloggen ligga kvar för dig som letar efter någon som gått igenom något som du kanske ska eller håller på att gå igenom själv. 

Det var trots allt så som jag började blogga,  jag hittade en annan persons gamla blogg och blev inspirerade över vilken terapi det kan vara att skriva av sig och vilken nytta det kan vara för andra som befinner sig i samma situation. 

I vilket fall vill jag önskar dig lycka till. 

Och ge aldrig upp hoppet för ibland slår drömmar faktiskt in❤️

Kärlek till er alla ❤️ Novella