Från 2 till 3 & 4

Februari 2015

 

Nu har det gått ett år sedan vi bestämde oss för att skaffa barn, vännerna som då var gravida har fått deras lilla son, andra som blivit gravida under denna tiden har fått deras och nu väntar ytterligare ett par i vår omkrets smått i april/maj. Och här står vi och bara försöker och försöker... det svinder en del. 

Självklart är jag super duper glad för deras skull, när vi har fått beskeden har jag hoppat om kring och verkligen varit dö lycklig för deras skull. För vem vet, de kanske har försökt väldigt länge? De har kanske haft missfall? Jag vet inte hela deras historia precis som dom inte vet våran och då när de väl väljer att berätta sin glada nyhetet kan jag inget annat än att tjuta av glädje och lycka för dem. 
Men väl innan för stängda dörrar börjar det göra ont, ont i hjärtat och tårarna går från lycka till sorg. Sorg över att vi inte är där än. Men tack vare Mr som alltid stöttar mig och plockar upp mig när jag tänker och mår som semst så släpper jag tankarna relativt fort. 

 

Nu har jag ringt infertilitetskliniken och berättat om oss och att vi är inne på vårt 11 förstök. De välkomnade oss med öppna armar och det kändes verkligen super skönt. Tänkte att de kanske skulle vara hårda med det att vi inte har försökt i ett år än men det gjorde inget sa dem. 
De skickade hem lite papper för oss att fylla i och även tider för provtagningar. Jag skulle ta boldprov och Mr skulle lämna spermaprov. Såååå jädrans spännande, när väl proven är lämnade så får vi en tid för undersökning och så att vi ska prata igenom svaren. 

Detta ser jag verkligen fram emot, men jag hoppas på en graviditet och ett litet barn så mycket mer. 

 

Cykeldag 29 kom mensen, men denna gången känndes det bättre  eller mer okej. Kan vara för att vi ska på undersökningen snart och få svar på lite frågor.