Snart har halva "månaden" gått, bara 20 dagar kvar om min cykel håller sig till 32 dagar. 
 
Som ni märkt har jag inte bloggat så mycket de senaste dagarna, för att vara ärlig har de känts som att det inte funnit något att skriva. Vi väntar, räknar ner och jag uppehåller mig med så mycket jobb och hemma pyssel som möjligt. Förutom att jag har jobbat i de senaste dagarna och i helgen så har jag efter jobbet monterat lampor, oljat om utemöblerna, storstädat, tvättat och cyklat fram och tillbaka mellan affärerna för att köpa de saker som behövt för lampmonteringen. 
Så jag har haft fullt upp och inte hunnit tänka så mycket, för när jag väl andades ut och satte mig ner kände jag hur längtan slog mig. Oron för att detta inte ska gå vägen, tvivel om att vi kanske aldrig blir med barn. Jag öppnade längtanslådan och nästan började gråta, jag vill ha en bebis och jag vill ha den NU!
 
Tänk så skulle detta inte gå, tänk så lägger jag all hopp och tro om ivf i onödan och att resultatet blir otrolig besvikelse. På något vis så känns det lite som att det skulle knäcka mig, iallafall just nu i denna stunden så känns det som min värld hade gått sönder. 
Just nu, just idag så är jag besviken över mig, denna situationen och känner bara en otrolig hopplöshet. 
 
Nog med självömkan, nu rycker jag upp mig!
Jag var och hämtade ut all medicin i går och både jag och Mr skrattade åt påsen full med massa hormoner. Tänk vilket hormonmonster jag kommer vara, jag var halft ett monster innan och nu kommer jag har tre ggr mer i dos så jag bara skrattar och tycker synd om Mr. 
Han själv sa att när vi väl sätter i gång och om jag mår skit ,och bara vill spy galla och inte ha något med honom att göra, så skulle jag messa honom och skriva -" när du kommer hem, sätt dig vid xboxet och håll käften!" Enligt Mr så vet han då att han ska hålla sig undan. Jag bara skrattade för jag tyckte det lät så bissart. Men vem vet jag kanske blir helt skogstokig? Är dessa hormonerna som en graviditet eller värre än en graviditet? 
Om hormornerna nu skulle vara värre än en graviditet så vet vi att om vi klarar oss igeno dem så kommer graviditeten vara "enkel" i jämförelse. 
 
Jag börjar nu bli nervös, orolig och förväntansfull. Tänk så skulle vi lyckas, tänk så är det äntligen vår tur? 

Cykeldag 12 - Helgen är slut

Längtanslådan 6 kommentarer
 
Snart har halva "månaden" gått, bara 20 dagar kvar om min cykel håller sig till 32 dagar. 
 
Som ni märkt har jag inte bloggat så mycket de senaste dagarna, för att vara ärlig har de känts som att det inte funnit något att skriva. Vi väntar, räknar ner och jag uppehåller mig med så mycket jobb och hemma pyssel som möjligt. Förutom att jag har jobbat i de senaste dagarna och i helgen så har jag efter jobbet monterat lampor, oljat om utemöblerna, storstädat, tvättat och cyklat fram och tillbaka mellan affärerna för att köpa de saker som behövt för lampmonteringen. 
Så jag har haft fullt upp och inte hunnit tänka så mycket, för när jag väl andades ut och satte mig ner kände jag hur längtan slog mig. Oron för att detta inte ska gå vägen, tvivel om att vi kanske aldrig blir med barn. Jag öppnade längtanslådan och nästan började gråta, jag vill ha en bebis och jag vill ha den NU!
 
Tänk så skulle detta inte gå, tänk så lägger jag all hopp och tro om ivf i onödan och att resultatet blir otrolig besvikelse. På något vis så känns det lite som att det skulle knäcka mig, iallafall just nu i denna stunden så känns det som min värld hade gått sönder. 
Just nu, just idag så är jag besviken över mig, denna situationen och känner bara en otrolig hopplöshet. 
 
Nog med självömkan, nu rycker jag upp mig!
Jag var och hämtade ut all medicin i går och både jag och Mr skrattade åt påsen full med massa hormoner. Tänk vilket hormonmonster jag kommer vara, jag var halft ett monster innan och nu kommer jag har tre ggr mer i dos så jag bara skrattar och tycker synd om Mr. 
Han själv sa att när vi väl sätter i gång och om jag mår skit ,och bara vill spy galla och inte ha något med honom att göra, så skulle jag messa honom och skriva -" när du kommer hem, sätt dig vid xboxet och håll käften!" Enligt Mr så vet han då att han ska hålla sig undan. Jag bara skrattade för jag tyckte det lät så bissart. Men vem vet jag kanske blir helt skogstokig? Är dessa hormonerna som en graviditet eller värre än en graviditet? 
Om hormornerna nu skulle vara värre än en graviditet så vet vi att om vi klarar oss igeno dem så kommer graviditeten vara "enkel" i jämförelse. 
 
Jag börjar nu bli nervös, orolig och förväntansfull. Tänk så skulle vi lyckas, tänk så är det äntligen vår tur?