Just nu ligger jag och vilar. Det har varit ett par tuffa dagar med smärta från tjejmagen.
Smärtan i sig är okej, den känns och jag är definitivt inte bekväm med den men värst av allt öppnar den dörren för oron.
Och igår tog den sin högsta höjd när jag fick en liten liten brun flytning, första tanken var bara -"snälla snälla säg inte att detta blir ett missfall"
Smärtan har varierat från dag till dag, men värst är det på kvällarna. De är som om den lamslår mig och en trötthet väller över mig. När den är som värst försöker jag bara sova bort den.
Att sova hjälper mig att slippa oron för en stund medans Mr sitter spänd bredvid. Han har till och med väckt mig både under dagen som natten för att be mig kolla i trosan så jag inte har blod.
I natt drömde han mardröm om att vi fick missfall så jag fick trösta honom med att allt är okej.

Så fort smärtan släpper och lugnar sig så bröjar jag slappna av, men tanken finns i bakgrunden alltid ändå. Så fort jag går på toa kollar jag noggrant i trosan samt stoppar upp lite papper i kissen för att vara på den säkra sidan eller så fort jag känner att det rinner till i byxan springer jag och kollar. Än så länge har det bara varit vanliga flytningar vilket har lättat mitt hjärta.

Både jag och Mr har så klart spammat Google för att få någon uppfattning på om detta är normalt eller början till ett missfall.
Men vad vi kan förstå är det väldigt vanligt vid den här tiden av graviditeten få sådana här smärtor pga att livmodern och moderkakan växer. Vissa har det i flera veckor och det tycks ha gått bra och andra bara i någon vecka.

Det känns vänligt lugnande att den här smärtan kan vara helt naturlig också men ändå så finns oron i hjärtat.
Men om det fortsätter så får vi snällt åka in och kolla om något är fel.
Men nu ska jag vila och försöka hålla mig lugn.

Vecka 10 (10+4) - Smärtor i tjejmagen

2016 2 kommentarer

Just nu ligger jag och vilar. Det har varit ett par tuffa dagar med smärta från tjejmagen.
Smärtan i sig är okej, den känns och jag är definitivt inte bekväm med den men värst av allt öppnar den dörren för oron.
Och igår tog den sin högsta höjd när jag fick en liten liten brun flytning, första tanken var bara -"snälla snälla säg inte att detta blir ett missfall"
Smärtan har varierat från dag till dag, men värst är det på kvällarna. De är som om den lamslår mig och en trötthet väller över mig. När den är som värst försöker jag bara sova bort den.
Att sova hjälper mig att slippa oron för en stund medans Mr sitter spänd bredvid. Han har till och med väckt mig både under dagen som natten för att be mig kolla i trosan så jag inte har blod.
I natt drömde han mardröm om att vi fick missfall så jag fick trösta honom med att allt är okej.

Så fort smärtan släpper och lugnar sig så bröjar jag slappna av, men tanken finns i bakgrunden alltid ändå. Så fort jag går på toa kollar jag noggrant i trosan samt stoppar upp lite papper i kissen för att vara på den säkra sidan eller så fort jag känner att det rinner till i byxan springer jag och kollar. Än så länge har det bara varit vanliga flytningar vilket har lättat mitt hjärta.

Både jag och Mr har så klart spammat Google för att få någon uppfattning på om detta är normalt eller början till ett missfall.
Men vad vi kan förstå är det väldigt vanligt vid den här tiden av graviditeten få sådana här smärtor pga att livmodern och moderkakan växer. Vissa har det i flera veckor och det tycks ha gått bra och andra bara i någon vecka.

Det känns vänligt lugnande att den här smärtan kan vara helt naturlig också men ändå så finns oron i hjärtat.
Men om det fortsätter så får vi snällt åka in och kolla om något är fel.
Men nu ska jag vila och försöka hålla mig lugn.

Ursäkta att det inte blir så mycket bloggande här men jag måste ju njuta av ledigheten ;) 
 
Nu har vi gått 10 fulla veckor och det känns otroligt roligt, 12 veckors målet är snart inom sikte lika så är KUB och inskrivningen som kommer ske när vi är 11+6 dagar. 
 
Läste nu i en app att magen kan börja synas.... tittar då ner på min egen och skrattar.... ja inte här iallafall! De känns mer som att magfettet har vandrat uppot och att min mage nu mera är en balong. Jag ser pluffsig ut och känner mig inte de minsta gravid utan mer....pluffsig. Känns som om jag gått upp massor i vikt fast att vågen visar tvärtom. Konstigt igentligen, men lite förståligt med tanke på att jag har hållt på att kräka en massa på sistone. 
 
Jag tycker de går lite upp och ner de där med hur jag mår och om jag mår illa eller spyr. Vissa dagar går de hur bra som helst, sen kommer där en lukt som inte 
riktigt funkar och då ulkar jag eller spyr. Det positiva är att jag inte tömt magsäcken på länge, utan nu kräker jag bara "lite" när de väl sker. 
Det är iallafall skönt att veta eller rättare sagt få en bekräftelse på att krabban lever i magen, fast att jag ibland undrar om jag inbillar mig allt. För tänk så är barnet dött i magen och jag har mått så här? Då måste de väl har varit inbillning eller? 
Men nu ska jag tänka positivt och fokusera på att allt är bra med krabban, har vi tur kanske vi får se en sprallig liten sak på skärmen om 12 dagar. Om 5 dagar ska jag lämna blodprov inför KUB-testet så att allt är i sin ordning innan vi kommer dit. 
Känner mig faktiskt rätt lugn inför testet, kanske lite kall men jag försöker tänka att första målet är att se att barnet lever. Sen vad som kommer efter det vet vi inte utan här är det okänd mark, vi får helt enkelt ta det som det kommer. Vi har börjat läsa på för att förstå vad för något man kan se under ett KUB-test och vad vissa saker innebär men mer än så kan vi inte göra. De är bara att vänta och se :) 
 
 
I vilket fall tycker jag att KUB-test borde vara valbara för alla, detta då man inte bara ser eller räknat ut sanolikheten om barnet har downsyndrom utan så mycket mer så som bland annat missbildningar och ärftliga medfödda sjukdommar.  Sen är inte undersökningen inriktad på mindre fel men de kan i bland upptäcka vissa så som gomspalt och avsaknaden av något finger eller tå.
Hur häftigt är inte det att de ser så mycker redan i vecka 12!
Just därför rekomenderar jag alla att gå på det, inte för att få fram sanolikheten om downsyndrom utan för att faktiskt få en djupare undersökning och se så allt ser okej ut. Och om inte ge föräldrarna en möjlighet att bearbeta, acceptera och ta ställning om det skulle vara något fel. 
 
För övrigt så hittar vi på massor under semestern, vi har haft nära vänner här hos oss som vi givet vis berättade den glada nyheten för. Svårt att dölja med tanke på att jag kräker titt som tätt ;) Vi tillsammans har du hittat på en del under dessa dagarna. Stranden, after beach, minigolf och grabbarna stack i väg på nattklubb. Vi töser höll oss hemma hehe. Sen så varit på stan och shoppat en hel del, självklart fick ju krabban något litet med. 
Denna gången blev det en body, ett par byxor, snuttefilt och en mössa från PoP ( Polarn O Pyret) samt en body, kofta och en pjamas från Åhlens. 
Sen så kunde inte min tjejkompis hålla sig utan även hon hade för det första med sig en present ner till Krabban och köpte en dreggis och ett par strumper på PoP som matchade allt det andra. 
Underbara männsika som verkligen gläds med oss fullt ut. 
 
Men idag tar vi det lugnt, känner att jag behöver vila mig efter allt stohej och det passade bra då det är en mulig dag. Men nu ska jag njuta vidare av semestern. Vi hörs!

Vecka 10 (10+1) - Semester

2016 5 kommentarer
Ursäkta att det inte blir så mycket bloggande här men jag måste ju njuta av ledigheten ;) 
 
Nu har vi gått 10 fulla veckor och det känns otroligt roligt, 12 veckors målet är snart inom sikte lika så är KUB och inskrivningen som kommer ske när vi är 11+6 dagar. 
 
Läste nu i en app att magen kan börja synas.... tittar då ner på min egen och skrattar.... ja inte här iallafall! De känns mer som att magfettet har vandrat uppot och att min mage nu mera är en balong. Jag ser pluffsig ut och känner mig inte de minsta gravid utan mer....pluffsig. Känns som om jag gått upp massor i vikt fast att vågen visar tvärtom. Konstigt igentligen, men lite förståligt med tanke på att jag har hållt på att kräka en massa på sistone. 
 
Jag tycker de går lite upp och ner de där med hur jag mår och om jag mår illa eller spyr. Vissa dagar går de hur bra som helst, sen kommer där en lukt som inte 
riktigt funkar och då ulkar jag eller spyr. Det positiva är att jag inte tömt magsäcken på länge, utan nu kräker jag bara "lite" när de väl sker. 
Det är iallafall skönt att veta eller rättare sagt få en bekräftelse på att krabban lever i magen, fast att jag ibland undrar om jag inbillar mig allt. För tänk så är barnet dött i magen och jag har mått så här? Då måste de väl har varit inbillning eller? 
Men nu ska jag tänka positivt och fokusera på att allt är bra med krabban, har vi tur kanske vi får se en sprallig liten sak på skärmen om 12 dagar. Om 5 dagar ska jag lämna blodprov inför KUB-testet så att allt är i sin ordning innan vi kommer dit. 
Känner mig faktiskt rätt lugn inför testet, kanske lite kall men jag försöker tänka att första målet är att se att barnet lever. Sen vad som kommer efter det vet vi inte utan här är det okänd mark, vi får helt enkelt ta det som det kommer. Vi har börjat läsa på för att förstå vad för något man kan se under ett KUB-test och vad vissa saker innebär men mer än så kan vi inte göra. De är bara att vänta och se :) 
 
 
I vilket fall tycker jag att KUB-test borde vara valbara för alla, detta då man inte bara ser eller räknat ut sanolikheten om barnet har downsyndrom utan så mycket mer så som bland annat missbildningar och ärftliga medfödda sjukdommar.  Sen är inte undersökningen inriktad på mindre fel men de kan i bland upptäcka vissa så som gomspalt och avsaknaden av något finger eller tå.
Hur häftigt är inte det att de ser så mycker redan i vecka 12!
Just därför rekomenderar jag alla att gå på det, inte för att få fram sanolikheten om downsyndrom utan för att faktiskt få en djupare undersökning och se så allt ser okej ut. Och om inte ge föräldrarna en möjlighet att bearbeta, acceptera och ta ställning om det skulle vara något fel. 
 
För övrigt så hittar vi på massor under semestern, vi har haft nära vänner här hos oss som vi givet vis berättade den glada nyheten för. Svårt att dölja med tanke på att jag kräker titt som tätt ;) Vi tillsammans har du hittat på en del under dessa dagarna. Stranden, after beach, minigolf och grabbarna stack i väg på nattklubb. Vi töser höll oss hemma hehe. Sen så varit på stan och shoppat en hel del, självklart fick ju krabban något litet med. 
Denna gången blev det en body, ett par byxor, snuttefilt och en mössa från PoP ( Polarn O Pyret) samt en body, kofta och en pjamas från Åhlens. 
Sen så kunde inte min tjejkompis hålla sig utan även hon hade för det första med sig en present ner till Krabban och köpte en dreggis och ett par strumper på PoP som matchade allt det andra. 
Underbara männsika som verkligen gläds med oss fullt ut. 
 
Men idag tar vi det lugnt, känner att jag behöver vila mig efter allt stohej och det passade bra då det är en mulig dag. Men nu ska jag njuta vidare av semestern. Vi hörs!

Äntligen hemma och här njuter vi till fullo!

I fredags (två dagar sen) tog vi oss hem från Dalarna, en resa på 53mil i bil. Så klart var vädret helt underbart och jag hade smått ångest för att spendera en hel dag i bilen när det var 30grader varmt ute.
Denna resan gick bra för min del, lite smått illamående och till viss del svårt att äta men spydde inget vilket var en vinst i sig.
Förra gången jag skev om att det hade lugnat sig fick jag äta upp det, för sen spydde jag som en gris hela dagen och fick inte behålla något.

Men väl hemma i Halland på västkusten igen så var det bara att packa ur bilen och slänga igång lite tvätt, fylla den ekande kylen med mat och svira om för att sticka in till stan och äta gott.
Suget för en räckmacka var enorm och mäkta nöjd var jag som åt en halv macka och drack alkoholfritt vitt vin.
Men ack de fick jag inte behålla, när vi väl cyklade hem så fick jag stanna halvvägs och spy.
Krabban ville tydligen inte unna mig den där mackan ;)

Igår stack Mr och en kompis till Helsingborg för två nätters vilt festande, och vad gjorde jag? Jo jag begav mig hem till mina föräldrar och här sitter jag nu och bara njuter i en solstol.
Inte illa att låta fläsket stekas ;)

Annars mår jag bra, de konstanta illamåendet har lugnat sig men sen kommer de i en våg och då spyr jag.
Jag går fortfarande ner i vikt, visst inte mycket men jag har gått ner 3kg under dessa veckor vi vetat.
Men jag gissar att jag kommer äta igen dem snabbt så fort detta har lagt sig ;)

Här kommer en sen men denna veckans magbild

Vecka 9

Min mage är så svullen känner mig som en ballong, men ingen bebismage än... Suck längtar så ;)

Vecka 9 (9+5) - Njuter av solen

2016 Kommentera

Äntligen hemma och här njuter vi till fullo!

I fredags (två dagar sen) tog vi oss hem från Dalarna, en resa på 53mil i bil. Så klart var vädret helt underbart och jag hade smått ångest för att spendera en hel dag i bilen när det var 30grader varmt ute.
Denna resan gick bra för min del, lite smått illamående och till viss del svårt att äta men spydde inget vilket var en vinst i sig.
Förra gången jag skev om att det hade lugnat sig fick jag äta upp det, för sen spydde jag som en gris hela dagen och fick inte behålla något.

Men väl hemma i Halland på västkusten igen så var det bara att packa ur bilen och slänga igång lite tvätt, fylla den ekande kylen med mat och svira om för att sticka in till stan och äta gott.
Suget för en räckmacka var enorm och mäkta nöjd var jag som åt en halv macka och drack alkoholfritt vitt vin.
Men ack de fick jag inte behålla, när vi väl cyklade hem så fick jag stanna halvvägs och spy.
Krabban ville tydligen inte unna mig den där mackan ;)

Igår stack Mr och en kompis till Helsingborg för två nätters vilt festande, och vad gjorde jag? Jo jag begav mig hem till mina föräldrar och här sitter jag nu och bara njuter i en solstol.
Inte illa att låta fläsket stekas ;)

Annars mår jag bra, de konstanta illamåendet har lugnat sig men sen kommer de i en våg och då spyr jag.
Jag går fortfarande ner i vikt, visst inte mycket men jag har gått ner 3kg under dessa veckor vi vetat.
Men jag gissar att jag kommer äta igen dem snabbt så fort detta har lagt sig ;)

Här kommer en sen men denna veckans magbild

Vecka 9

Min mage är så svullen känner mig som en ballong, men ingen bebismage än... Suck längtar så ;)