När man är halvsjuk, nedstämd och längtansfull är det rätt skönt att stänga av och fastna i en serievärld.


Jag valde serien "the good wife" att fastna i och helt ärligt den är inte så tokig. 
Visst den är inte super super bra men den är okej som tidsfördriv.
Detta ihop med spindelharpan och förlossningsberättelser får jag dagen att gå... låter kul va?! ;) 

Känner mig färdig för att föda nu, jag ser förjävlig ut. Jag är stor och klumpig, finnarna har exploderat i ansiktet så de ser ut som om jag har fått vattenkoppor som enbart focuserats på ansiktet. 
Mitt ansikte, händer och fötter har svullnat upp.,. Så jag ser ut och känner mig dom michelingubben, smickrande eller hur;) 

De är rätt intressant för flera andra bloggare som tagit bilder på före, under och efter förlossningen så ser de så fräscha ut! 
Rent ut sagt snygga, de lovar jag att jag inte kommer vara... jag kommer vara den där gravida kvinnan som man ser och tänker -" oj oj oj! Hon det riktigt sleeeeden ut" 
Just nu är det verkligen jag.... kanske ska rycka upp mig till i mon ;) 

Vecka 39 (39+2) - just nu, min bästa vän... Netflix

2017 2 kommentarer

När man är halvsjuk, nedstämd och längtansfull är det rätt skönt att stänga av och fastna i en serievärld.


Jag valde serien "the good wife" att fastna i och helt ärligt den är inte så tokig. 
Visst den är inte super super bra men den är okej som tidsfördriv.
Detta ihop med spindelharpan och förlossningsberättelser får jag dagen att gå... låter kul va?! ;) 

Känner mig färdig för att föda nu, jag ser förjävlig ut. Jag är stor och klumpig, finnarna har exploderat i ansiktet så de ser ut som om jag har fått vattenkoppor som enbart focuserats på ansiktet. 
Mitt ansikte, händer och fötter har svullnat upp.,. Så jag ser ut och känner mig dom michelingubben, smickrande eller hur;) 

De är rätt intressant för flera andra bloggare som tagit bilder på före, under och efter förlossningen så ser de så fräscha ut! 
Rent ut sagt snygga, de lovar jag att jag inte kommer vara... jag kommer vara den där gravida kvinnan som man ser och tänker -" oj oj oj! Hon det riktigt sleeeeden ut" 
Just nu är det verkligen jag.... kanske ska rycka upp mig till i mon ;) 

Tomten, har jag inte varit snäll i år? Tydligen inte för än en gång kom mensen. 
Denna månaden hade vi paus, allså ingen behandling, inga ägglossningstester eller ens koll på cykeldagen. 
Så det är väl förståligt att mensen kom på cykeldag 32.

Ska jag vara helt ärlig så var detta nederlaget den lättaste på länge. Jag var verken besviken, ledsen eller känslomässigt rubbad när den dök upp. Det enda som jag var irriterad på var smärtan, för den kom verkligen olägligt. Precis innan vi skulle få gäster hemma och jag hade fullt upp i köket med att förbereda förrätten, varmrätten och den smarriga efterrätten.
Men irritationen släppte snabbt så fort Alvidonen kickade igång och gästerna började strömma in. 

Även om försök nr 21 var en fail så har vi faktiskt något roligt att se fram emot under det nya kommande året. Både jag och Mr är inställda på att IVF kommer funka och förhoppningsvis får vi vårt plus under 2016.
Har vi tur så kanske jag står med stor mage nästa jul. Myser av tanken och hoppet brinner i hjärtat, år 2016 kommer vara vårt år!
 
Efter en del funderingar är vi inne på att avboka vår tid till MariaKliniken. Både jag och Mr känner att det hade varit skönt med lite paus från alla medicinier och behandlingar innan vi kommer till IVF. Vet inte ens om vi ska köra med ägglossningstester dessa månader innan vi kommer till RMC i Malmö, utan vi kanske bara ska njuta av varandra när lusten faller på. 
En annan tanke som snurrar runt är att RMC helt klart är proffs inom infertilitet,  vi kommer få hjälp med precis det vi behöver ha för att öka vår chans till ett litet troll i magen. 

Tack Tomten!

2015 Kommentera
Tomten, har jag inte varit snäll i år? Tydligen inte för än en gång kom mensen. 
Denna månaden hade vi paus, allså ingen behandling, inga ägglossningstester eller ens koll på cykeldagen. 
Så det är väl förståligt att mensen kom på cykeldag 32.

Ska jag vara helt ärlig så var detta nederlaget den lättaste på länge. Jag var verken besviken, ledsen eller känslomässigt rubbad när den dök upp. Det enda som jag var irriterad på var smärtan, för den kom verkligen olägligt. Precis innan vi skulle få gäster hemma och jag hade fullt upp i köket med att förbereda förrätten, varmrätten och den smarriga efterrätten.
Men irritationen släppte snabbt så fort Alvidonen kickade igång och gästerna började strömma in. 

Även om försök nr 21 var en fail så har vi faktiskt något roligt att se fram emot under det nya kommande året. Både jag och Mr är inställda på att IVF kommer funka och förhoppningsvis får vi vårt plus under 2016.
Har vi tur så kanske jag står med stor mage nästa jul. Myser av tanken och hoppet brinner i hjärtat, år 2016 kommer vara vårt år!
 
Efter en del funderingar är vi inne på att avboka vår tid till MariaKliniken. Både jag och Mr känner att det hade varit skönt med lite paus från alla medicinier och behandlingar innan vi kommer till IVF. Vet inte ens om vi ska köra med ägglossningstester dessa månader innan vi kommer till RMC i Malmö, utan vi kanske bara ska njuta av varandra när lusten faller på. 
En annan tanke som snurrar runt är att RMC helt klart är proffs inom infertilitet,  vi kommer få hjälp med precis det vi behöver ha för att öka vår chans till ett litet troll i magen. 
Varning för negativ-Nancy inlägg
 
Julen är underbar, oftast, med alla nära och kära. Men i år var den även dryg och obekväm. 
Några av våra familjemedlemmar var nyfikna och frågvisa på hur det går för oss med ivf kön, de visade även upp deras okunskap kring ämnet genom att tro och anta att -" jo men de går väl till så här....." 
Tack vare Mr och hans underbara fina sätt att säga i från och notera att vi inte ville prata om det gjorde så att jag klarade mig igenom julhelgen. 
Det är tufft ibland och att bli påmind hjäper inte just nu. Just nu vill vi ha vår paus och få tänka på annat ett tag och då är det inte läge att bli påmind, speciellt inte av andra.
De menar bara väl och det vet jag men de förstår inte att jag ligger och gråter mig till sömns när det är som tuffast, vilket jag även gjorde denna jul. 
Vid de tillfällena vill jag bara vara i fred, låta Mr's kärlek försöka läka mina öppna sår och "put the face one" för allmänheten och att kämpa vidare. 
 
En annan sak som kan göra mig skogstokig är när man tror att man förstår och kan något bara för att man känner någon som genomgått ivf. Visst de är väl bra att de kan något men de betyder inte att de förstår eller vet hur vi känner och mår. 
Det är omöjligt att veta om du inte befinner dig eller har befunnit dig i samma sits. De kan sitta där cool lugna och leka bessivissar men de har inte en susning om känslan att gå igenom något sådant här. 
Sorgen inombords, tomheten, längtan, oron och ovissheten om det någonsin kommer att bli barn. 
 
Sen kläcka ur sig, -"jag tycker ni ska gifta er!"
De tycker du ja, men F U! Tror du inte tanken har slått oss också? Men vi kanske inte bara vill gifta oss huxflux i rådhuset utan göra det precis som vi har drömt om att en dag göra.
Ibland vill jag bara skrika rätt ut -" skit ner dig och minde your own fuckig business!!!" 
Men snäll som jag är tar jag enbart ett djupt andetag, ler och besvarar frågan med -" jo men det är väl klart men precis som allt annat är det en penga fråga."
 
Väl hemma igen i mitt trygga fort känner jag mig lugn. Leendet är tillbaka, hjärtat ömmar inte lika mycket och glädjen finns där. Mr's skämt och bus får mig att skratta som ett litet barn och hoppet inom mig växer.. Snart är det ett nytt år och då jädrans ska även vi få ett pluss :) 

Nyfikenhet och okunskap

2015 Kommentera
Varning för negativ-Nancy inlägg
 
Julen är underbar, oftast, med alla nära och kära. Men i år var den även dryg och obekväm. 
Några av våra familjemedlemmar var nyfikna och frågvisa på hur det går för oss med ivf kön, de visade även upp deras okunskap kring ämnet genom att tro och anta att -" jo men de går väl till så här....." 
Tack vare Mr och hans underbara fina sätt att säga i från och notera att vi inte ville prata om det gjorde så att jag klarade mig igenom julhelgen. 
Det är tufft ibland och att bli påmind hjäper inte just nu. Just nu vill vi ha vår paus och få tänka på annat ett tag och då är det inte läge att bli påmind, speciellt inte av andra.
De menar bara väl och det vet jag men de förstår inte att jag ligger och gråter mig till sömns när det är som tuffast, vilket jag även gjorde denna jul. 
Vid de tillfällena vill jag bara vara i fred, låta Mr's kärlek försöka läka mina öppna sår och "put the face one" för allmänheten och att kämpa vidare. 
 
En annan sak som kan göra mig skogstokig är när man tror att man förstår och kan något bara för att man känner någon som genomgått ivf. Visst de är väl bra att de kan något men de betyder inte att de förstår eller vet hur vi känner och mår. 
Det är omöjligt att veta om du inte befinner dig eller har befunnit dig i samma sits. De kan sitta där cool lugna och leka bessivissar men de har inte en susning om känslan att gå igenom något sådant här. 
Sorgen inombords, tomheten, längtan, oron och ovissheten om det någonsin kommer att bli barn. 
 
Sen kläcka ur sig, -"jag tycker ni ska gifta er!"
De tycker du ja, men F U! Tror du inte tanken har slått oss också? Men vi kanske inte bara vill gifta oss huxflux i rådhuset utan göra det precis som vi har drömt om att en dag göra.
Ibland vill jag bara skrika rätt ut -" skit ner dig och minde your own fuckig business!!!" 
Men snäll som jag är tar jag enbart ett djupt andetag, ler och besvarar frågan med -" jo men det är väl klart men precis som allt annat är det en penga fråga."
 
Väl hemma igen i mitt trygga fort känner jag mig lugn. Leendet är tillbaka, hjärtat ömmar inte lika mycket och glädjen finns där. Mr's skämt och bus får mig att skratta som ett litet barn och hoppet inom mig växer.. Snart är det ett nytt år och då jädrans ska även vi få ett pluss :)