Mars 2015 
  
Jaha nu är vi inne på 12 månaders försökande, ett helt år har gått och vi har ännu inte plussat men vi kämpar på. 
 
Nu har vi varit på ett möte med infertilitetsklinken, mina värden var bra och Mr's spermier hade god kvalite och rörlighet. Däremot under undersökningen upptäckte läkaren att jag hade PCO.
"Pco är att en eller båda äggstockarna blir fulla av små vätskefyllda blåsor, så kallade cystor, som har bildats av äggblåsor. Istället för att få fram ett eller två ägg så bildas massa små men ingen som mognar fullt ut. Alltså sker sällan eller ingen ägglossning."
Så detta är vårt problem, vi får sällan eller ingen ägglossning så nu får vi påbörja hurmonbehandling för att få hjälp med att ett eller två ägg ska mogna och tvinga kroppen till ägglossning. 
 
Detta möte förklarade en del för mig, som varför jag inte känner jag har ägglossning eller att jag inte ens ser någon skillnad. Hur det kommer sig att min menscykel är så varierande från månad till månad. Mötet med kliniken gjorde så att en tyngd lyftes av mina axlar. Det var faktiskt något fel som jag misstänkte men inte rikigt kunna sätta fingret på. 
Jag har tydligen samma problem som mina systrar och nu kommer även vi att få hjälp till att få vårat efter längtade lilla troll. 
 
På mötet lyfte läkaren även upp att vi ska fundera på IVF. 
"In vitro-fertilisering (IVF) eller provrörsbefruktning är en fertilitetsmetod där ägget plockas ut och ut och befruktas av spermier utanför kroppen och sedan sätts tillbaka. "
Varför läkaren informerade oss om detta är för att vi eventuellt inte kan bli gravida med bara hormonbehandling och då vill hon inte att det skulle komma som en chock för oss utan att vi förbereder oss mentalt i förväg ifall det inte skulle gå vägen på detta sättet. 
 
Vår läkare bokade även in en tid för sköljning eller spolning av mina äggledare för att se så att där finns genomfart, alltså så att äggen kan komma ner till livmodern.
"En spolning av äggledaren är när en tunn, mjuk slang förs in i livmoderhalskanalen. Samtidigt som läkare undersöker med ultraljud och via slidan spolas försiktigt en saltlösning in i livmodern. Man kan då se livmoderns form och utesluta förändringar samt också se att äggledarna är öppna."
Varför vi ska göra detta är för att om det inte finns någon genomfart så spelar det ingen roll om vi homornbehandlar utan då gäller enbart ivf för våran del. 
 
Det var mycket att ta in och helt ärligt så är jag rädd, tänk så kan vi inte få barn......Jag förstår läkaren och att hon egenligen tänker på vårt bästa och vill förbereda oss. Men allt de här är just nu lite för mycket att ta in, tårarna bara rinner och alla negativa tankar kommer. 
Det är fel på mig, det är jag som gör så att vi inte blir gravida själva utan hjälp. Varför ska jag vara så jädrans dålig och inte kunna fixa det som kroppen är gjord för att göra, fortplanta sig. 
 
Som alltid står Mr vid min sida och plockar upp mig, han är min stöttpelare genom allt. Han får mig inte bara på bättre humör utan han lindrar smärtan inom mig. Han påminner mig om att det inte finns något fel på någon av oss utan vi är ett team och vi kommer lösa detta som ett team. 
Vad vore jag utan denna man? det vill jag aldrig veta då min kärlek för honom tycks bara växa fast att vi har spenderat större delen av vårt vuxna liv ihop. 
 
 
Cykeldag 32 kom mensen, inte förvånande nu när vi varit på undersökningen. Nu ska vi bara ta oss igenom spolingen av äggledaren också, har läst att det kan göra ont........usch. 
 

Försök 12 - Infertilitetsutredning och spolning av äggledarna.

2015 Kommentera
Mars 2015 
  
Jaha nu är vi inne på 12 månaders försökande, ett helt år har gått och vi har ännu inte plussat men vi kämpar på. 
 
Nu har vi varit på ett möte med infertilitetsklinken, mina värden var bra och Mr's spermier hade god kvalite och rörlighet. Däremot under undersökningen upptäckte läkaren att jag hade PCO.
"Pco är att en eller båda äggstockarna blir fulla av små vätskefyllda blåsor, så kallade cystor, som har bildats av äggblåsor. Istället för att få fram ett eller två ägg så bildas massa små men ingen som mognar fullt ut. Alltså sker sällan eller ingen ägglossning."
Så detta är vårt problem, vi får sällan eller ingen ägglossning så nu får vi påbörja hurmonbehandling för att få hjälp med att ett eller två ägg ska mogna och tvinga kroppen till ägglossning. 
 
Detta möte förklarade en del för mig, som varför jag inte känner jag har ägglossning eller att jag inte ens ser någon skillnad. Hur det kommer sig att min menscykel är så varierande från månad till månad. Mötet med kliniken gjorde så att en tyngd lyftes av mina axlar. Det var faktiskt något fel som jag misstänkte men inte rikigt kunna sätta fingret på. 
Jag har tydligen samma problem som mina systrar och nu kommer även vi att få hjälp till att få vårat efter längtade lilla troll. 
 
På mötet lyfte läkaren även upp att vi ska fundera på IVF. 
"In vitro-fertilisering (IVF) eller provrörsbefruktning är en fertilitetsmetod där ägget plockas ut och ut och befruktas av spermier utanför kroppen och sedan sätts tillbaka. "
Varför läkaren informerade oss om detta är för att vi eventuellt inte kan bli gravida med bara hormonbehandling och då vill hon inte att det skulle komma som en chock för oss utan att vi förbereder oss mentalt i förväg ifall det inte skulle gå vägen på detta sättet. 
 
Vår läkare bokade även in en tid för sköljning eller spolning av mina äggledare för att se så att där finns genomfart, alltså så att äggen kan komma ner till livmodern.
"En spolning av äggledaren är när en tunn, mjuk slang förs in i livmoderhalskanalen. Samtidigt som läkare undersöker med ultraljud och via slidan spolas försiktigt en saltlösning in i livmodern. Man kan då se livmoderns form och utesluta förändringar samt också se att äggledarna är öppna."
Varför vi ska göra detta är för att om det inte finns någon genomfart så spelar det ingen roll om vi homornbehandlar utan då gäller enbart ivf för våran del. 
 
Det var mycket att ta in och helt ärligt så är jag rädd, tänk så kan vi inte få barn......Jag förstår läkaren och att hon egenligen tänker på vårt bästa och vill förbereda oss. Men allt de här är just nu lite för mycket att ta in, tårarna bara rinner och alla negativa tankar kommer. 
Det är fel på mig, det är jag som gör så att vi inte blir gravida själva utan hjälp. Varför ska jag vara så jädrans dålig och inte kunna fixa det som kroppen är gjord för att göra, fortplanta sig. 
 
Som alltid står Mr vid min sida och plockar upp mig, han är min stöttpelare genom allt. Han får mig inte bara på bättre humör utan han lindrar smärtan inom mig. Han påminner mig om att det inte finns något fel på någon av oss utan vi är ett team och vi kommer lösa detta som ett team. 
Vad vore jag utan denna man? det vill jag aldrig veta då min kärlek för honom tycks bara växa fast att vi har spenderat större delen av vårt vuxna liv ihop. 
 
 
Cykeldag 32 kom mensen, inte förvånande nu när vi varit på undersökningen. Nu ska vi bara ta oss igenom spolingen av äggledaren också, har läst att det kan göra ont........usch.