Varning för negativ-Nancy inlägg
Julen är underbar, oftast, med alla nära och kära. Men i år var den även dryg och obekväm.
Några av våra familjemedlemmar var nyfikna och frågvisa på hur det går för oss med ivf kön, de visade även upp deras okunskap kring ämnet genom att tro och anta att -" jo men de går väl till så här....."
Tack vare Mr och hans underbara fina sätt att säga i från och notera att vi inte ville prata om det gjorde så att jag klarade mig igenom julhelgen.
Det är tufft ibland och att bli påmind hjäper inte just nu. Just nu vill vi ha vår paus och få tänka på annat ett tag och då är det inte läge att bli påmind, speciellt inte av andra.
De menar bara väl och det vet jag men de förstår inte att jag ligger och gråter mig till sömns när det är som tuffast, vilket jag även gjorde denna jul.
Vid de tillfällena vill jag bara vara i fred, låta Mr's kärlek försöka läka mina öppna sår och "put the face one" för allmänheten och att kämpa vidare.
En annan sak som kan göra mig skogstokig är när man tror att man förstår och kan något bara för att man känner någon som genomgått ivf. Visst de är väl bra att de kan något men de betyder inte att de förstår eller vet hur vi känner och mår.
Det är omöjligt att veta om du inte befinner dig eller har befunnit dig i samma sits. De kan sitta där cool lugna och leka bessivissar men de har inte en susning om känslan att gå igenom något sådant här.
Sorgen inombords, tomheten, längtan, oron och ovissheten om det någonsin kommer att bli barn.
Sen kläcka ur sig, -"jag tycker ni ska gifta er!"
De tycker du ja, men F U! Tror du inte tanken har slått oss också? Men vi kanske inte bara vill gifta oss huxflux i rådhuset utan göra det precis som vi har drömt om att en dag göra.
Ibland vill jag bara skrika rätt ut -" skit ner dig och minde your own fuckig business!!!"
Men snäll som jag är tar jag enbart ett djupt andetag, ler och besvarar frågan med -" jo men det är väl klart men precis som allt annat är det en penga fråga."
Väl hemma igen i mitt trygga fort känner jag mig lugn. Leendet är tillbaka, hjärtat ömmar inte lika mycket och glädjen finns där. Mr's skämt och bus får mig att skratta som ett litet barn och hoppet inom mig växer.. Snart är det ett nytt år och då jädrans ska även vi få ett pluss :)