Varning, gnällinlägg
Ja ni, jag både ser ut och känner mig som tjejen på bilden.
Vi hade lyxen med Tove att hon sov jätte bra fram tills hon var ca 7-8månader.... sen fick vi så vi teg.
Allt från nattskrik och "tappa nappen" gnäll har gått i perioder.
Och när jag väl tror att det håller på att vända och verkligen bli bättre då hon bara har gnällt/skrikigt 2ggr på en natt får jag äta upp min övermodighet med en riktig skitnatt där det blir max 30-60min sammanhängande sömn innan hon sätter i gång igen.
Nätter då jag hinner landa på kudden i sängen och bara resa mig upp igen för då var det dags igen.
Tove sover i eget rum så dessa nätterna blir det en hel del rännande, även om det är bara är två meter mellan dörrarna så känns det som två kilometer en jobbig natt.
Och ja jag ska inte ljuga, utan när klockan är 02-03 och hon har hållt på i två timmar så ger jag upp och lägger henne mellan oss i vår säng för att slippa springandet och lugna henne i vår säng = hinna sova någon minut längre innan det börjar
om.
Inte för att hon slutar skrika för det utan mer att jag är lat, trött och bekväm av mig.
Vill bara vara tydlig med en sak, jag tycker väldigt synd om Tove dessa nätterna. Tänk att konstant ha mardrömmar och vakna gallskrikande ur mardrömmen för att somna om och allt börjar om igen.
Mitt hjärta går sönder när man hör illskriket och jag vill inget annat än att döda de hemska drömmarna och få henne medveten om att jag är här och att hon är trygg.
Men den nakna sanningen, detta är helt normalt (enligt BVC, för så klart har jag hört mig för så det inte är något vi gör fel).... tydligen är detta något som barnen får lite då och då och varar olika i tider. Vissa har det i några veckor,
andra månader och i värsta fall år.
För vår del är vi förbi "veckor" så jag hoppas på månader och inte år.
Men de senaste 3 nätterna har varit bra! Tove vaknade 2 gånger (1 gång för välling och 1 för nappen) så jag har fått MASSOR med sömn.
Men i natt fick jag äta upp min tro om att nattkladdet hade vänt så klar blev de en dålig natt. (Som alla andra gånger då jag trott lika dant) Ja och i natt då, hon har skrikit till och från sen 01 till 06 då hon äntligen somnade
om till 08.
Så idag är jag ett vrak, Hahaha men vet ni vad?! Det här småbarnslivet är helt fantastisk.
Sömn är inte så prioriterat utan de där lilla livet, som jag spenderar mina dagar med, gör varje dag unik och helt fantastisk.
Livet får en helt annan mening, och när jag tittar tillbaka på tiden innan Tove förgyllde vår närvaro undrar jag " vad gjorde jag för något vettigt egentligen?"
Absolut inget 😘