Från 2 till 3 & 4

Ja ni.... jag är lite större än vad jag var med Tove.....

Kanske inte syns jätte väl på bilden men kulan är en hel del större. 

 

Jag har gått upp 8kg och jag räknar med att gå upp minst 6kg till för de gjorde jag de tre sista månaderna med Tove.

 

Allt känns annorlunda denna gången, jag är tryggare i mig själv gällande graviditeten. Oron finns inte där på samma sätt som den gjorde med Tove. Men självkänslan denna gången är ingen höjdare.

Jag känner mig väldigt tjcck, stor, klumpig, ful och oroar mig för hur jag kommer se ut när lillebror är färdigbakad.

Inte alls så som jag kände mig med Tove, då gick jag på rosa moln och var så liten och beundrade min fina lilla mage.

 

Tur så har jag en man som uppmuntrar mig, stöttar mig och dagligen berättar för mig hur vacker jag är och hur otroligt fin magen. Det är ju trors allt lillebror som ligger där inne och bakas.
Och det hjälper, det gör det verkligen men jag kämpar ändå med min självkänsla. Jag har alltid varit smal så att se mig själv så här är ingen vacker syn. Jag vet att det är tidsbegränsat och att jag kan om jag vill (vilket jag kommer) ta mig tillbaka till en bättre form efter lillebror har kommit.

Men de är svårt just nu att se förbi uppförsbacken, det är trors allt tre månader kvar och jag blir bara större och större.... känns det som iallafall.

 

Det är tyngre denna gången är förra, visst förra gången satt jag inte på golvet och lekte varje dag. Jag bar inte en 9kilos klump i famnen och jag fick sova hela nätterna och kunde vila på dagen när jag kände att det behövdes.  

 

Det är annorlunda denna gången, ja... så rent fysiskt är det tuffare.

 

MEEEEEEN förstår mig inte fel för allt jag skrivit. JAG ÄR ÖVERLYCKLIG!
Hemma har jag en underbar liten tjej som snackar, kryper runt, tar i alla grejer hon kommer åt, dansar och har ett helt underbart skratt. Hon är nästan aldrig ledsen utan är supersnäll och otroligt go så att jag inte kan bli annat än stolt, lycklig och helt euforisk över att jag faktiskt är hennes mamma.

Och tänk jag kommer faktiskt få vara med om allt detta en gång till!!
Att dubbla dessa känslorna, för jag tror inte på att man delar dem utan jag tror det kommer dubblas. 100% till henne och 100% till hennes lillebror.
Den tanken, känlsan och insikten är en helt otrolig känsla och den rider jag på varje dag. Speciellt efter jag tittat mig själv i speglen ;) för att jag faktiskt vet hur fantastiskt det är att ha ett litet underverk bredvid en.

 

Och det är precis som alla säger, livet hade ingen mening innan det där lilla livet kom till världen. Nu är hon hela vår värld och snart så blir dom två.

Så vad gör det egentligen att jag är tjock? De hade inte gjort något om jag så hade misst en arm eller ett ben. För belöningen är såååååå otroligt mycket värt det!